Min första riktiga vän var Victoria Cato. Vi bodde på samma gata i väldigt många år, tills jag flyttade i tolvårsåldern. När vi var små var vi verkligen VARJE DAG, kunde hitta på allt mellan himmel och jord. Lekt spioner med walkie-talkies, kollat på nicke & nilla-filmerna minst tusen gånger och ja, gjort massa saker som barn brukade göra när vi var små. Det roligaste med oss var att vi bodde kanske 50 meter från varandra, om ens det, men vi var tvungna att ringa till varandra varje gång vi ville ses, istället för att bara gå och knacka på. Höjden av lathet kanske? Aja, det var det jag hade att säga!