Amelie
Max
Oscar
Måns
Detta är bilder på fyra av mina halv/låtsassyskon, jag har sju. Jag har inga helsyskon. Jag tänkte berätta lite kort om allihopa!
Amelie, 21: Mitt äldsta syskon och mina enda storasyster. Vi har samma mamma men inte samma pappa. Hon är sex år äldre än mig och har funnits där i hela mitt liv. Jag gissar att jag retat upp henne och stört ett antal gånger som liten, säkert även nu. Jag stör ju mig på henne också ibland så, men älskar henne ändå!
Oscar, snart 20: Oscar är den äldsta av mina låtsasbröder. Han tog studenten i sommar och har nu börjat jobba. Han är musikintresserad och har varit så länge jag minns. Jag träffade honom första gången, liksom de andra två, när jag var sex år. När jag var åtta år flyttade vi ihop. Jag träffar honom inte så mycket längre, eftersom han knappt bor här, men han betyder mycket för mig och jag saknar honom ganska ofta!
Max, snart 18: Max är en glad och pratsam kille. Jag måste säga att han är den med snyggast klädstil av dessa bröder. Jag kommer bra överrens med Max, men jag kan ju inte direkt påstå att vi umgås, haha. Vi ses knappt på dagarna heller, eftersom vi alltid sitter i varsitt rum med en dator (nördvarning). Kanske ses när vi äter typ. Finns det något mer att säga om Max..? Jo, han spelar gitarr och nu för tiden också dragspel!
Måns, 14: Jag och Måns går på samma skola, så vi måste stå ut med varandra varje dag vare sig vi vill eller ej. Ibland kommer vi jättebra överrens, men ibland brakar helvetet lös. Vi kan umgås med varandra på fritiden, men i lagom mängd. Om det blir för mycket blir det lätt att jag blir tjurig på honom. Ibland är han verkligen ett pain in the ass... Men gillar han ändå!
Ellen, snart 6: Ellen är världens gulligaste unge, när hon inte tjatar, som hon gör ganska ofta varje dag. Ibland är hon som Måns, ett pain in the ass, men ibland är hon den mysigaste som finns som man bara vill krama om hela tiden! Jag älskar min lillasyster supermycket, fast jag kanske inte alltid visar det!
Astrid, snart 5: Astrid är supersöt med ett underbart skratt. Träffar ju bara henne varannan helg, så man blir alltid jätteglad när man ser henne. Nu för tiden kommer hon alltid till mig, kramar mig och säger: Jag älskar Evelina! Det är lycka kan jag säga er!
Ida, 3: En liten kopia av mig som liten. Skrattar åt allt som Astrid skrattar till och gör det mesta som Astrid. Det brukar ju vara så, att lillasyrran vill vara som storasyrran. Envis som satan kan hon vara också, speciellt i bilen när hon alltid vill lyssna på Lotta, Pippi och så vidare, istället för East FM som jag gärna lyssnar på, men älskar henne hur mycket som helst i alla fall!
